 | |
Text: Jette Christiansen
I rymden svävar idag hundratals satelliter. En stor del av dessa är europeiska. En central roll inom europeisk rymdveksamhet utgörs av den europeiska rymdagenturen European Space Agency (ESA), som idag är involverat i vetenskapliga satellitprogram och teknologiutveckling samt applikationer såsom det bemannade rymdprogrammet för den Internationella rymdstationen ISS, GALILEO programmet (den europeiska versionen av GPS), telekommunikationsprogram och jord-observationsprogram.
På ESA:s avdelning i Madrid, kallad ESAC, arbetar man med programmeringen av ESA:s vetenskapliga satelliter och analyseringen av all den data, de skickar i retur till jorden.
Här hittade vi Lars Hansson, som arbetat för ESA i 32 år. Han började 1975 på ESOC i Darmstadt. 1976 flyttade han till Nederländerna där han stannade till februari 2005 då han flyttade till Madrid. Han har arbetat med vetenskapliga satelliter och den internationella rymdstation (ISS) som spanske Pedro Duque besökt två gånger och som Christer Fuglesang för några månader sedan avlade ett besök vid. Astronauterna är, liksom Lars Hansson, anställda vid ESA.
En Sueco har talat med honom om satelliter, ESA:s roll i uppsändningen av satelliter och rymdfärder samt om hans tid i Spanien.
Hur började du arbeta med satelliter?
Jag är utbildad civilingenjör från KTH i Stockholm. Så småningom kom jag att specialisera mig på programvara. Det var också som sådan jag anställdes av ESA’s operations centre, ESOC, i Darmstadt, Tyskland.
Vad fascinerar dig mest med satelliterna?
Att arbeta med satelliter är definitivt ett annorlunda jobb. Jag gillar att jobba med tekniska saker och satelliter faller verkligen in i den kategorin. Dessutom är det fascinerande att se hur noggrant man idag kan förutse satelliters beteenden i rymden. Tänk på sådana satelliter som skall undersöka planeter och kometer. Att exakt kunna beräkna deras banor och att använda planeter för att accelerera satelliterna så att de får hög och rätt hastighet. Tänk på Rosetta som nyligen passerade Mars för att kunna accelerera och möta en liten komet långt ute i rymden år 2014.
Hur många satelliter har du varit involverad i?
Jag har jobbat med fem vetenskapliga satelliter och ett antal år med den internationella rymd-
stationen. Under de sista månaderna av min aktiva tjänstgöring vid ESA arbetade jag som utvecklingschef för vetenskapliga operationer för ESA’s nästa, infraröda mission, HERSCHEL.
Dessutom har jag jobbat med följande projekt:
1. Cos-B, 1975 – 1976
Jag kom till ESOC sex månader före launch (uppskjutningen) och fick ansvar för realtidsprocessing av den vetenskapliga delen av telemetridata från satelliten. Tiden på ESOC var mycket lärorik eftersom jag lärde mig mycket om hur man kontrollerar en satellit från marken. Det är erfarenheter som jag haft stor glädje av inom senare verksamheter.
2. EXOSAT 1976 - 1983
Efter Cos-B och en kort sejour som ansvarig för satellitsimulatorer på ESOC blev jag erbjuden arbete på ESTEC i Nederländerna inom EXOSAT-projektet. Normalt låter ESA industrin bygga satelliterna och vi bara övervakar utvecklingen. Men i detta fall var det första gången ESA hade en dator ombord. Därför beslöts att ESA själva skulle utveckla programvaran som skulle användas ombord, detta för att vi skulle skaffa oss erfarenheter. Denna pionjärutveckling gick mycket bra och EXOSAT blev en framgångsrik mission. Eftersom detta var den första missionen med omborddator var jag mycket involverad i kontrollen av satelliten från marken efter launch. Här hade jag mycket god användning av min erfarenhet från Cos-B.
3. HIPPARCOS 1983 - 1987
Efter EXOSAT blev jag anställd inom utvecklingsprojektet av denna satellit. Vi hade nu tillräckliga erfarenheter från EXOSAT för att låta industrin utveckla programvara för omborddatorer. Min huvuduppgift var sålunda att specificera samt övervaka utvecklingen av programvaran för denna satellit. Sedermera utökades arbetsuppgifterna till att även omfatta övervakning och framtagning av andra delsystem för denna satellit.
4. Rymdstationen ISS, COLUMBUS projektet 1987 - 1994
Efter Hipparcos lämnade jag vetenskapliga satelliter för att mellan 1989 och 1995 jobba med rymdstationen.
5. ISO 1994 - 1995
Efter att ha arbetat med rymd-stationen ISS återvände jag till vetenskapliga projekt.
Men nu inte med utvecklingen av satelliterna, utan med det som kallas science operations. Utvecklingen av system och procedurer för science operations skdde på ESTEC. Men före launch flyttades system och folk till Madrid. Därifrån skedde också all science operations. Science operations för den typ av vetenskapliga projekt jag varit involverad i, nämligen vetenskapliga observatorier i rymden, innebär i korthet att ta emot och administrera förslag för observationer från den vetenskapliga allmänheten, sätta ihop observationsprogram samt ta hand om data från instrumenten ombord. Dels måste man övervaka instrumentens beteenden i realtid samt processa datan och distribuera den till dem som begärt observationerna samt arkivera datan för framtida forskning. Innan ISO hade detta varit aktiviteter i ganska blygsam omfattning. Men med ISO fick man plötsligt att göra med mycket komplexa instrument tillsammans med stora datamängder. Man hade under en längre tid haft svårigheter att uppskatta omfattningen och komplexiteten av de system som krävdes för att supporta science operations för ISO. Jag kom in i projektet mindre än ett år före launch med uppdrag att som systemansvarig se till att vi var klara att utföra science operations vid launch. Det lyckades! Erfarenheterna från science operations för ISO har sedermera blivit förebilder för efterföljande missioner, inklusive mitt nästa projekt, INTEGRAL.
6. INTEGRAL 1995 –
Efter ISO blev jag erbjuden att fortsätta inom science operations. Men nu var jag med från början! Fram till launch var jag ansvarig för framtagningen av systemen för support till science operations samt att ta fram procedurer för science operationsaktiviteterna efter launch. Systemutveckling, procedurframtagning och science operations efter launch skedde från ESTEC. Man hade före launch budgeterat för två års operations efter launch. Emellertid fungerar satelliten fortfarande utan problem varför man beslutat förlänga den operativa fasen åtminstone till 2008, förmodligen ända fram till 2010. När man tog beslutet om förlängning undersöktes också möjligheten att flytta science operationsverksamheten till ESAC i Madrid.
Har du varit med vid uppskjutningen av en satellit?
Ja, det har jag. Jag har varit med launcherna av samtliga omnämnda satellitprojekt men på olika platser. Cos-B och HIPPARCOS launcher följde jag från ESOC. Vid EXOSAT-launchen var jag involverad i launchkampanjen på Western Test Range i Kalifornien och sedan snabbt tillbaks till ESOC innan omborddatorn slogs på. Vid ISO-launchen var jag på ESAC Madrid och INTEGRAL-launchen följde jag från ESTEC.
Det är alltid oerhört spännande med en launch, speciellt när man är involverad på ett eller annat sätt. Att följa nedräkning och se raketen lyfta samt därefter otåligt vänta på markens första kontakt med satelliten är höjdpunkter i varje projekt. EXOSAT är det projekt där jag också följde launchen från uppskjutningsplatsen. Då satt jag i vårt kontrollrum där vi hade kontakt med satelliten upp till launch. Att då höra det mäktiga dånet från raketen och plötsligt se på sin skärm att all kontakt med satelliten är bruten därför att kabeln i launchtornet har dragits ur är en händelse man inte glömmer.
Vad bestod ditt arbete av med den internationella rymdstationen?
Europas delar i rymdstationen vid den tiden jag jobbade med projektet bestod av två moduler, COLUMBUS-modulen och en friflygande modul som skulle docka med stationen. Mitt ansvar omfattade all programvara för projektet. Det gällde ombordprogramvara så väl som all programvara att använda på marken. Eftersom vi visste att detta skulle vara ett långlivat projekt fokuserade vi oss ursprungligen på att utveckla standard för hur programvara måste tas fram för detta projekt. Det gällde att standardisera så mycket som möjligt. Därför arbetade vi med att ta fram en programutvecklingsplattform, både hårdvara och programvara, som måste användas av alla som utvecklade programvara för projektet. Vi jobbade också mycket med att utveckla generell programvara för t.ex. simulatorer och testprogramvara.
Eftersom utformningen av själva rymdmodulerna och experimenten vid denna tidpunkt var ganska dåligt definierade, koncentrerade vi oss på att ta fram generell programvara som kunde användas oberoende av gränssnitt mot dessa testobjekt. Även på ombordprogramvarusidan hade vi intensiva diskussioner med NASA och japanska NASDA om definitioner av protokoll att använda för kommunikation mellan alla moduler på rymdstationen.
Vilket har varit det mest spännande projektet att arbeta med?
Svårt att gradera och jämföra eftersom jag ju varit involverad i de flesta aspekter av ett satellitprojekt. EXOSAT och ISO innebär ju pionjäraktiviteter där ingen tidigare erfarenhet fanns att tillgå. Det var mycket spännande. En aktivitet som också framstår här är launchen av HIPPARCOS. Jag var då i ESOC där satelliten styrs och kontrolleras. Efter launch fungerade inte den raketmotor som skulle skjuta in satelliten i en geostationär bana runt jorden. (En geostationär bana innebär att satelliten alltid befinner sig över samma plats på jorden). Vi gjorde flera försök att aktivera den motorn men utan framgång. Till sist tvingades vi ge upp. Då vidtog en mycket spännande aktivitet för att se om vi ändå kunde utföra missionen som planerats men från den så kallade transfer orbit (transfer orbit är den tillfälliga bana satelliten läggs i av uppskjutningsraketen innan den skjuts in i sin slutliga bana runt jorden).
Ett par mycket intensiva veckor av ”brainstorming” vidtog och sedan lyckades vi ändra marksystem och ombordprogramvara så att vi ändå kunde genomföra missionen med bibehållna vetenskapliga mål.
Arbetet med ISS innebar mycket kontakter med amerikaner, både från NASA och från rymdindustrin, samt japaner. Det var mycket lärorikt och intressant att jobba med folk från så annorlunda kulturer och bakgrunder.
Varför hamnade du i Madrid?
Mitt sista (heltids-) jobb inom ESA var som Science Operations Manager (SCOM) för INTERGAL-missionen. Uppskjutningen skedde 17 oktober 2002 från Baikournor i Kazakstan. De två första åren efter uppskjutningen av denna satellit, den så kallade “nominal mission”, gjorde vi ”science operations”– aktiviteterna under min kontroll från ESTEC i Nederländerna. Under den tiden träffades en överens- kommelse med Spanien om att uppvärdera VILSPA satellite tracking station till European Space Astronomy Centre (ESAC) med avsikt att både systemframtagning före launch och science operations efter launch i framtiden skall ske från ESAC. Jag blev därför tillfrågad om det var tekniskt möjligt att flytta INTEGRAL science operations till Madrid utan att avbryta själva aktiviteterna, vad det skulle kosta och slutligen om jag var intresserad att fortsätta som SCOM i Madrid. Baserat på mina slutsatser beslutade man att flytta science operations av denna pågående mission till ESAC.
Om rymdfärder
Varför bör Europa ha en rymd-agentur?
För mig är det självklart att Europa måste ha koordinerade aktiviteter på europeisk nivå och inte enbart på nationell nivå. Annars blir vi alltför beroende av amerikaner, japaner, kanadensare eller numera också kineser. Dessutom ökar samarbetet snabbt mellan EU-kommissionen och ESA. Om man inte hade en koordinerad rymdverksamhet skulle det säkert vara omöjligt att genomföra de flesta större projekt av typen komplexa vetenskapliga missions. Man måste komma ihåg att även om det idag finns en hel del nationella rymdprojekt vore flertalet av dem inte möjliga utan att använda teknologier som kommer från ESA. Ett exempel är alla kommunikationssatelliter, typ HISPASAT, vilka knappast vore möjliga utan tidigare ESA-projekt såsom OTS, ECS etc., som var prototyp för dagens europeiska kommunikationssatelliter.
Vad anser du att rymdfart gör för mänskligheten?
En väldigt filosofisk fråga. Men all kommunikationsteknik har revolutionerats i och med användandet av satelliter. GPS-teknik och satellit navigation. Medicinsk forskning har nya möjligheter, t.ex. användande av tyngdlöshet i samband med forskning kring benskörhet. Observationer av jorden, t.ex. väderprognoser, förekommande och bevakning av naturkatastrofer och global uppvärmning.
Dessutom finns det ju massor av spin-offs (följdapplikationer) från teknologiframtagning. Här kan man tala om t.ex. klädesmaterial och solpaneler.
Blir rymdstationen någonsin färdig?
Jag tror nog att ESA:s Columbusmodul kommer att skickas upp och anslutas. På sikt är det emellertid tveksamt hur det kommer att gå eftersom shuttlen börjar bli väl gammal och amerikanarna har ingen ersättare. Men om det framkommer att användande av en rymdstation är en förutsättning för att sätta upp en bas permanent på månen eller för bemannade rymdfärder t.ex. till Mars ändras situationen.
Tror du att vi kommer till Mars under vår livstid?
Bemannade rymdfärder till Mars ligger säkert minst 20 – 30 år i framtiden. Det krävs nog en ganska lång utvecklingsfas innan det blir realitet. Så vitt jag vet finns inga konkreta planer att starta ett sådant projekt.
Personligt
Trivdes ni i Madrid?
Vi trivdes alldeles utmärkt här men vi var båda överens om att inte stanna i Madrid när jag pensionerades.
Varför flyttade ni till Alicante?
Alicante har ett mycket behagligt klimat, bättre än Madrid. Dessutom är vi båda
golfare.
Hur får du nu tiden att gå?
Vi spelar en hel del golf. För övrigt vill jag lära mig spanska ordentligt och resten får vi väl se. Det finns många svenskar och holländare i området så jag antar att det blir ett intensivt socialt liv så småningom.
1: “ Tänk på Rosetta som nyligen passerade Mars för att kunna accelerera och möta en liten komet långt ute i rymden år 2014…“
2: “Att höra det mäktiga dånet från raketen och plötsligt se på sin skärm att all kontakt med satelliten är bruten därför att kabeln i launchtornet har dragits ur är en händelse man inte glömmer.”
3: “För mig är det självklart att Europa måste ha koordinerade aktiviteter på europeisk nivå och inte enbart på nationell nivå. Annars blir vi alltför beroende av amerikaner, japaner, kanadensare eller numera också kineser.”
Kort om Lars Hansson
Född: 11 oktober 1942
i Stockholm.
Bor nu: Muchamiel, Alicante.
Gift: Med Åsa sedan 33 år.
Barn: Två gemensamma barn, en son och en dotter, idag 32 respektive 30 år. Båda bor och jobbar i Holland. Dessutom har han en dotter sedan tidigare, bosatt i Stockholm.
Utbildning: Civilingenjör från KTH i Stockholm.
Karriär: Har arbetat inom European Space Agency (ESA) i 32 år.
1975-1976 på ESOC, Darmstadt.
1976-2005 i Nederländerna
2005-2006 ESAC i Madrid.
Gör idag: Formellt gick han i pension 1 april 2007, men slutade sin aktiva tjänstgöring redan 1 november 2006.
ESA – European Space Agency
Etablerad 1975
Är ett samarbete mellan de 15 ”gamla” EU-länderna samt Norge, Kanada och Schweiz.
ESA’s budget ligger på knappt tre miljarder euro om året, endast en tiondel av amerikanska NASA’s plan. Medlemsländerna betalar ett fast, årligt bidrag beroende på landets invånarantal och bruttonationalprodukt, och bidrar till en rad frivilliga program, som varje enskilt land själv fattar beslut om.
EU har under senare år blivit involverat. Unionen definierar, vad Europa egentligen har användning för: telekommunikations-, övervaknings- och navigationssystem, och ESA är ansvarig för genomförandet.
”ESA är ett projekt som Spanien tillsammans med de övriga medlemsländerna kan dra fördel av och vara stolta över. Flera ministrar i regeringen har beklagat sig när jag tittat snett på dem, för de menar att de har viktigare saker att ta hand om. Men när de sedan har satt sig in i det, vill de veta mer.”, säger ESAC’s direktör, Vicente Gómez Domínguez till En Sueco.
ESAC – European Space Astronomy Centre
Centret ligger cirka 20 kilometer nordväst om Madrid.
Stationen införlivades 1976 som en del av ESA’s kedja av center som har till uppgift att kontrollera om satelliterna fungerar som de ska samt att analysera och vidaresända den stadiga ström av data de skickar i retur till jorden.
Här arbetar omkring 130 astronomer, forskare och tekniker.
Rymdforskning får en stadigt växande prioritet. José Luis Zapatero lovade under valkampanjen 2004 mer pengar till rymdforskningen och det löftet har han hållit.
I år har man dock kunnat se en ökning i tillskottet från den spanska staten, som tidigare var 130 miljoner euro om året, som också inkluderar astronautprogrammet och i år får vi 25 miljoner mer till projektet, som Spanien velat deltaga i.
 |
Profiler | April 2008
| Abonner på e-mail nyhedsbrev | Version til udskrift · Send til en ven |
