Jag får ibland frågan om hur det egentligen står till med allemansrätten i Spanien.
Allemansrätten är ju något unikt för Sverige, har vi fått lära oss. Och visst är det så; allt är perfekt reglerat och vi har lärt oss utantill vad vi har rätt till: bada i sjöar, plocka svamp och slå upp tält under en natt, bara det inte är synligt från någons bostad.
I Spanien finns ingen allemansrätt, men spanjorerna vandrar ute i skog och mark ändå. Om man ser markägaren är det bara att le och ropa: “vi plockar lite svamp” eller “vi har slagit upp ett tält” och så är den saken ur världen. Ägaren bryr sig inte om att folk har picknick under en oliv, han är mest bekymrad över att någon kanske fyller en skåpbil med mandariner och kör iväg… Själv har jag tältat i olivlundar lite varstans. Enda haken är att om det börjar regna måste man ta sitt pick och pack och ge sig iväg, även om det är mitt i natten. Den mjuka, upplöjda jorden blir till lervälling på fem minuter och har man otur fastnar bilen.
Är fallskärmen röd?
Man kan alltså röra sig i naturen ganska fritt utan allemansrättens “du får” och “du får inte”. Att man inte tältar utanför någons köksfönster eller att man stänger grinden efter sig när man går in i en hage hör väl till vanligt sunt förnuft?
Fast just det här med hagar kan vara ganska komplicerat i Spanien. Det är inte alltid snälla kor eller ulliga får bakom grindarna… En gång satt jag med en liten grupp spanjorer och åt den medhavda matsäcken på ett högt berg. Utsikten var svindlande, tystnaden och stillheten total. Plötsligt dök en lång och platinablond yngling med en enorm ryggsäck upp från ingenstans. Han hälsade glatt med finländsk brytning och meddelade att han tänkte hoppa ut för stupet med parapente, en slags fallskärm.
– Jag tänkte landa i den där kohagen, sa han och pekade ner mot ett grönskande fält med lugnt betande djur. Tror ni man får det?
– Visst får man det, upplyste vi honom. Men idén är nog inte så bra, det är nämligen tjurar, toros bravos. Bullfighting, bulls. Är fallskärmen röd? Finländaren blev plötsligt blek...
Lunch ”på landet”
Risken att man träffar på folk ute i skog och mark är trots allt ganska liten. Andaluserna älskar naturen - bara den inte ligger för långt från vägen. Sedan ska den gärna ha bänkar, grill-
platser och gott om plats för att sätta upp långbord där man kan skära kött och blanda sin drink. Några träd får gärna finnas i bakgrunden, men det viktigaste av allt är att man får in fotbollsmatchen på radion och att mobiltelefonen fungerar. En del kommer inte ens så långt. När de berättar att “vi åt lunch ute på landet”, menar de i själva verket någon av de restauranger som finns längs landsvägarna, med rustik inredning, öppen spis och utsikt över bergen. Bara en liten grupp är genuint intresserad av att vandra i och uppleva naturen.
Ibland frågar svenskar mig vad bofink eller nässel-fjäril heter på spanska, men det kan jag aldrig svara på utan att slå upp i lexikonet. I Spanien är det bara biologer som kan svara på liknande frågor – för de andra består skogen av “träd” där det sitter “fåglar” och på marken växer det “blommor”. Övriga flygfän och insekter är “kryp”.
Men det finns undantag. De flesta känner väl till fåglarna perdiz (rapphöna) och zorzal (trast), men då med garnering och en god sås till...!
Tema & Debat | Juli-August 2008
| Abonner på e-mail nyhedsbrev | Version til udskrift · Send til en ven |
