 | |
Text: Mikaela Rudolfsson Foto: Angela Ventura privat
Angela träffade Kent när han var på resande fot och semestrade i Spanien. Ganska snart flyttade de ihop strax utanför Barcelona där Angela hade sin affär tills deras första dotter var på väg. Kent hade ett bra jobb på familjeföretaget i Stockholm så de bestämde sig för att flytta dit.
Nu, 25 år senare, berättar Angela för En Sueco om sina erfaren-heter som spanjorska i Sverige, hur det är att komma till ett främmande land utan att kunna tala svenska, där folk knappt hälsar på varandra på gatorna, men som har en fantastisk natur och troll-skogar som verkar vara tagna ur en saga. Vi får veta vad hon tycker om att vara tillsammans med en svensk man, omskola sig som vuxen, vara trebarnsmamma och mormor, hur hon ser på svenskarna och det svenska samhället, den svenska maten, och att fiska i Stockholms skärgård.
”Min dröm är att kunna göra som många svenska pensionärer – bo halva året i Spanien och halva året i Sverige”
Hur var din första dag i Sverige?
Det var en dag i januari när jag kom till centralen i Stockholm med tåg där Kent väntade på mig. Jag var så kär och då är allt underbart. Kent tog mig till ett snöklätt Gamla stan och det var så rent, fint och lugnt överallt. Vilken vacker stad Stockholm var! Jag såg i en affär ett skämtkort på den svenska kungen. Hans hals var utbytt mot en struts och jag tänkte att Sverige måste ha en fantastisk demokrati när man fick göra själva kungen till åtlöje. Sådan frihet trodde jag inte existerade. I Spanien på 80-talet skulle det varit omöjligt att göra någonting liknande och jag sa till mig själv, ”Vilket bra, demokratiskt land detta måste vara”!!
Gjorde du en stor uppoffring när du flyttade till Sverige?
Ja, det måste jag säga. Jag lämnade min familj, vänner och allt bakom mig när jag flyttade. Jag hade två affärer utanför Barcelona, först en hälsokostaffär, sedan en klädaffär som gick väldigt bra, vilket ju gjorde det ännu svårare att byta land. I början hade jag dessutom jättesvårt att anpassa mig till det svenska samhället och de första tre-fyra åren trivdes jag inte alls. Det berodde dels på att jag inte kunde språket. I Spanien kommunicerar man mycket genom kroppsspråket, med ansiktet och armarna och det gör man inte i Sverige. Jag tyckte svenskarna var så stela och iskalla i sina uttryck och jag kunde inte förstå att folk inte hälsade på varandra på gatorna. Det var svårt i början för jag visste aldrig om jag var omtyckt eller inte. Den svenska maten var ett annat problem för mig. Jag var med barn och känslig mot lukter och smaker och jag ville såklart äta spansk mat som jag var van vid, men det gick inte och jag saknade den oerhört mycket.
Vad tyckte din familj om att du flyttade till Sverige?
Mina föräldrar tyckte att det var hemskt och undrade vad jag höll på med. De försökte självklart övertala mig att stanna kvar. Vi väntade vårt första barn och de ville hjälpa oss så att vi kunde stanna kvar i Spanien, men jag tror att ödet hade ett finger med i spelet så det var nog meningen att jag skulle flytta ifrån Spanien.
Är familjen viktig för dig?
Ja, det är den. Jag har alltid prioriterat min man och mina barn. Därför har mina föräldrar och syskon hamnat lite i andra hand och det har varit jobbigt för jag har saknat dem jättemycket. Jag har i alla fall alltid gjort mitt bästa för att finnas där för alla.
Hur är din mans familj?
Kents mamma är från Österrike och många gånger tänker vi väldigt lika. Hon tycker som jag att familjen ska hålla ihop, att man ska hjälpa varandra etc. Många svenskar ska vara så självständiga och oberoende av varandra och varken Kents mamma eller jag delar den filosofin. Hon köpte ett hus bredvid oss för inte så länge sedan och vi är tillsammans nästan hela tiden. Självklart kommer vi att ta hand om henne när hon inte längre kan klara sig själv, precis som man gör i Spanien.
Hur är det att vara tillsammans med en svensk man?
Det är underbart men självklart svårt ibland. Alla som är tillsammans med någon från en annan kultur stöter nog på svårigheter. Man har olika bakgrund, värderingar och sätt att tänka på, vilket gör att man inte kommer överens till 100 % alla gånger. Men det finns många fördelar också. I mitt fall är det maten. Min man älskar min mat! Spanien har en större matkultur än Sverige med fler råvaror etc, och jag håller på mina traditioner genom att göra paella och min speciella soppa vilket är väldigt uppskattat.
Vad tycker du om svenska respektive spanska män?
Jag fick en chock i början när jag gick till tvättstugan och fick se män där. Likaså när jag jobbade på dagis och papporna kom och hämtade barnen i stället för mammorna - det var väldigt imponerande! I Spanien är fortfarande många kvinnor hemma, sköter allt hushållsarbete och tar hand om barnen. Machomentaliteten är väldigt stark, men så är det inte här och det är väldigt positivt. I Sverige är kvinnan mer respekterad som individ. De flesta kvinnor arbetar utanför hemmet och är ekonomiskt oberoende av mannen vilket gjort att han ser henne mer som sin jämlike.
Hur är det att vara från ett annat land och bo i Sverige?
Det finns alltid två sidor, en positiv och en negativ. Jag trivs i Sverige nu efter att bott här i så många år och jag älskar naturen, men i början var det svårt. Kraven är höga och man måste prestera mycket för att bli accepterad i samhället, speciellt om man är invandrare. Trots att jag ger 100 % av mig själv har jag upplevt många situationer där jag blivit illa behandlad för att jag är annorlunda och det är fruktansvärt orättvist. Jag har fått hjärtat krossat många gånger och det tog flera år innan jag kom över det.
Känns det som att man lever mellan två världar när man bor i utlandet?
Man får uppfattningen att det blir en symbios mellan kulturerna. Man får lära sig att ta det bästa ur dem. Man växer och bli rik på erfaren-heter och det är jättebra, speciellt när man kan dela med sig av sina erfarenheter till andra.
Hur upplever dina barn att ha föräldrar från olika länder?
Det har varit intressant hur mina barn har uppfattats av andra, t.ex. på dagis och så.
Många undrade om jag slog dem för att de var så väluppfostrade. Jag tror att jag har varit som vilken mamma som helst men jag daltade inte med dem som kanske andra mammor gör utan var helt enkelt konkret mot dem. Mina barns kompisar tyckte att jag lät jättesträng ibland när jag pratade högt, men mina barn visste att det var normalt för jag betydde trygghet för dem. När de blev äldre fick de också bättre förståelse för kulturskillnaderna mellan länderna.
Reser ni ofta till Spanien?
En eller två gånger om året för att hälsa på pappa och det känns bra. Jag slappnar av på ett sätt som jag inte gör i Sverige och det känns så skönt att kunna prata och bli förstådd på samma nivå när jag är där. Kent tycker att jag blir annorlunda när vi är där. Jag blir gladare och öppnar mig mer när jag är med min familj och mina vänner och det är väl normalt när man är i sitt eget land. Han tycker mycket om Spanien och min kultur och nu är det nog han som skulle vilja flytta dit och inte jag.
Har ni någonsin funderat på att flytta tillbaka till Spanien?
Vi provade att flytta tillbaka för tre år sedan när min mamma gick bort men efter en månad var det jag som ville flytta tillbaka. Det var för mycket byråkrati som inte fungerade i Spanien och så hård konkurrens på arbetsmarknaden. Kent har heller inga syskon så hans mamma blev ensam i Sverige och det ville vi inte. Jag har min familj i Spanien så möjligheten att bo där finns alltid. Min dröm är att kunna göra som många svenska pensionärer – bo halva året i Spanien och halva året i Sverige.
Vad har du jobbat med?
I början var jag hemma med barnen när de var små men efter tre år började jag jobba på dagis, dels för att tjäna pengar men också för att komma ut bland folk och lära mig språket ordentligt. Efter det började jag jobba som städerska på bl. a. ett hotell och på en skola där jag blev kvar i 11 år.
Nu läser du till undersköterska. Hur är det?
Det är jättebra och det är jag är sååå glad för. Det är någonting som jag tycker är fantastiskt med Sverige, att man har möjligheten att omskola sig om man vill. Vet du vad du vill så har du möjligheten att göra det här. Som invandrare måste man prestera mycket för att bli accepterad och jag har alltid haft lite prestationsångest. Nu har jag chansen att visa vad jag går för. Städjobbet blev för tungt för mig så till slut sa försäkringskassan att jag var tvungen att byta jobb. Jag trivdes bra på skolan där jag städade men jag kunde inte jobba med något annat där eftersom jag inte kunde skriva så bra på svenska. De tyckte att jag skulle studera så att jag kunde jobba på kontoret men för att kunna plugga var jag tvungen att vara arbetslös först, så jag fick säga upp mig. Det kändes tråkigt, jag blev behandlad som en maskin som samhället inte kunde använda längre. Det kommer ändå alltid något gott ur det onda och denna situation fick mig att börja tänka på mig själv i stället. Jag tycker om att hjälpa andra så undersköterskeutbildningen passar mig perfekt.
Kulturkrockar..., berätta om några?
En del svenskar har svårt att definiera sig i situationer där man måste ett ta beslut. De kan aldrig bestämma sig eller ge några klara besked. Ofta får man bara höra, ”Jag vet inte, jag vet inte”…Det är något jag har svårt att förstå. Jag säger vad jag tycker när det behövs och jag är inte rädd för att ta konsekvenserna utan står för vad jag har sagt.
Jag har nu bott här i 25 år men känner inte mina grannar så väl. I Spanien känner man oftast varandra och man träffas för att ta en kopp kaffe eller ett glas vin, men här verkar det som om folk är rädda för varandra.
Jag hade spanskt besök här vid ett tillfälle och de har en restaurang, så vi pratade mycket om mat och olika sätt att tillaga maten på.
Jag berättade om den svenska traditionen att röka fisk, vilket de tyckte var jätteintressant. Jag föreslog att vi skulle ta en promenad till grannen som har ett rökskåp så att de fick se hur man röker fisk. Just denna granne är väldigt trevlig och vi har en bra kommunikation men han var inte hemma just då för de bor halva året i Málaga. När vi skulle ta ett kort på maskinen kom hans son ut och blev arg och undrade vad vi gjorde där. Jag förklarade att jag var grannen bara 100 meter bort men han lyssnade inte på vad jag sa. Mina vänner trodde att jag var osams med dem eller så och jag var helt chockad över hans reaktion.
Är du en typisk spanjorska som står vid spisen och gör tortilla española (spansk omelett) hela dagarna?
Nej, det tycker jag inte. Mitt hem är hemtrevligt och jag gillar att laga mat så en och annan spansk omelett blir det, men jag står absolut inte vid spisen hela dagarna och bara väntar på att min man ska komma hem. Jag har alltid prioriterat min familj och gjort allt för mina barn men jag tänker också på mig själv och vad jag kan göra för att få ut det mesta av livet.
I Spanien är det vanligt att barnen bor hemma tills de är över 30 år. Skulle du kunna tänka dig det?
Nej, men i Sverige tycker jag att ungdomarna blir självständiga för tidigt. Mina barn flyttade när de var runt 20 år men jag hade nog föredragit att ha dem hemma lite längre. Jag har alltid varit van att ha mycket folk omkring mig så det var en stor omställning för mig när jag var tvungen att acceptera att ungdomar i Sverige flyttar hemifrån tidigare. Jag kommenterar ofta detta med mina spanska kompisar som fortfarande har barn över 30 år hemma och tänker då, ”Gud, att hon inte sparkar ut sin unge snart, jag skulle aldrig stå ut med att mina barn bodde hemma så länge”.
När min äldsta dotter var 18, 19 år och skulle sova borta upptäckte jag att de konservativa reglerna från min kultur inte gick hem här. Jag var helt enkelt tvungen att låta henne göra vad som anses normalt i Sverige. I Spanien låter man inte sin 19 åriga dotter sova borta hur som helst, men jag lärde mig att tänka annorlunda och insåg att jag hade en massa fördomar som inte var befogade, t.ex. att ungdomar inte ska ha sex etc. Det är ju är naturligt i den åldern. Spanjorerna brister mycket i sitt gammalmodiga sätt att tänka och behöver verkligen modernisera sig.
Vad är det bästa med Sverige?
Det absolut bästa för mig är alla möjligheter man har att utvecklas och omskola sig. Annars är det nog en strömmingsmacka och de svenska traditionerna – kräftskivor och midsommar. Något unikt med Sverige är kontrasterna mellan årstiderna. Det är fantastiskt vackert på hösten när löven på träden går från grönt till gult och rött.
Vad är det sämsta då?
Det sämsta för mig är att många svenskar inte har någon tolerans med sig själva och har svårt att öppna sig för andra på ett naturligt sätt. Det värsta är när de dricker alkohol tills alla hämningar släpper. Sen kommer de dagen efter och säger: ”Jag är ledsen, men jag var full.”
Här får man inte heller sticka ut och vara annorlunda, då hamnar man på något sätt utanför systemet. Jag funderar ofta på varför en del människor mår så dåligt. Jag tror att det kan bero på klimatet, folk stänger in sig och om de dessutom inte jobbar och bara lever på bidrag, tappar de till slut sin personliga integritet.
Vad tycker du om det svenska språket?
I början tyckte jag inte om svenskan alls. Det tog lång tid innan jag lärde mig att prata svenska. Jag kunde inte så bra engelska heller och Kent kunde inte så bra spanska, men vi förstod varandra ändå. Med barnen pratade jag katalanska och med tiden lärde sig Kent bättre spanska samtidigt som jag lärde mig bättre svenska och nu pratar vi nästan bara svenska hemma. Mina spanska vänner tycker att svenskan låter vackert. Min äldsta dotter pratar flytande spanska och katalanska och de yngsta pratar bäst spanska när de är i Spanien. När de var små brast vår kommunikation ibland. De gick i svensk skola och pratade mest svenska så det var ett problem för mig när jag inte kunde berätta sagor som min mamma berättade för mig när jag var liten.
Det händer fortfarande att vi missförstår varandra, min man och jag, när vi ska prata om småsaker. På spanska har vi många uttryck som gör att vi låter arga. Vi höjer ofta rösten, men det betyder inte mer än att jag vill poängtera att någonting är viktigt och det förstår inte min man alla gånger. Då tänker jag ”Ska det vara så svårt att förstå vad jag menar efter så många år tillsammans”?
Vad gör du på din fritid?
Jag har inte så mycket fritid nu eftersom jag pluggar men när jag har tid fiskar jag i Stockholms skärgård, målar tavlor och på hösten plockar jag svamp.
Säg mig något om det svenska klimatet?
När det är 10 grader kallt på vintern och snö, då är det underbart. Då åker jag gärna ut och pimplar i skärgården.
I Sverige är kvinnan mer respekterad som individ. De flesta kvinnor arbetar utanför hemmet och är ekonomiskt oberoende av mannen vilket har gjort att han ser henne mer som sin jämlike.
Några snabba…
Namn: Angela Ventura
Ålder: 49 år
Född: San Lorenzo Savall i Barcelona
Familj: Maken Kent, döttrarna Luna, Mar och Aura samt barnbarnet Carma
Yrke: Utbildar sig till under-
sköterska
Roligaste hon någonsin gjort: Dra upp en trekilos gädda i Stockholms skärgård
Favoritplats: Bergen i byn där hon är född varifrån man ser hela Katalonien
Favoritmat: Abborrfilé och färskpotatis med dillsås
 |
Profiler | Juli-August 2008
| Abonner på e-mail nyhedsbrev | Version til udskrift · Send til en ven |
