Varken hat, förföljelse, utrotning eller assimilation har knäckt ladino, den spanska dialekten som drogs upp med rötterna med början år 1492, då de katolska kungarna förvisade omkring 200.000 judar från Spanien. Några beräknar att ett motsvarande antal judar konverterade medan lika många dödades. De som flydde i exil tog dock spanska traditioner, spansk matkultur och det spanska språket med sig.
Men dialekten som låter som spanska från en hittills okänd region, eller som det faktiskt är, en kvarleva från svunna tider, har överlevt över 500 år i exil, där de nu 250.000 ättlingarna till de spanska judarna vårdat den. Dessa judiska spanskättlingar, s.k. sefarder, är idag spridda äver hela världen. Under flera århundraden bodde stora grupper sefarder i Thessaloniki och Istanbul, men många valde att flytta till Israel när staten utropades.
Försök att bevara dialekten
En del språkexperter fruktar att när den generation som föddes efter andra världskriget dör, kommer dialekten att dö med dem. Sefarderna i Israel talar allt mer hebreiska och i Istanbul talar den yngre generationen turkiska för att inte skilja sig från den övriga befolkningen och därmed riskera att diskrimineras.
Den goda nyheten är dock att dialekten, som även kallas sefardisk spanska, såsom andra spanska dialekter eller språk (som katalanska eller baskiska) idag upplever en renässans. Detta beror på att det görs mycket för att bevara ladino. Det spanska Instituto Cervantes har bland annat upprättat ett center för safardiska studier i Thessaloniki, där det fram till andra världskriget bodde omkring 65.000 sefarder. Nazisterna nådde emellertid även denna avkrok i norra Grekland och 80-85 procent av safarderna hade försvunnit här- ifrån då kriget var slut.
Ett motsvarande center ligger i Istanbul, där judarna mottogs med öppna armar efter att de drivits ut ur Spanien. Enligt en legend har Sultan Bayezid II själv sagt att detta var en förlust för de som fördrev sefarderna, men hans vinst. Idag bor den näst största gruppen sefarder, omkring 25.000, i den turkiska metropolen – det är bara i Israel som det bor fler spanskättlingar.
Ladinos soluppgång
År 2007 öppnade Casa Sefarad-Israel i Madrid, som arbetar för att öka kunskapen om en kultur och ett folk som varit hatat, förföljt och blivit delvis utrotat. Tack vare detta intiativ är det idag fler unga sefarder som studerar ladino och det finns nu en god chans för att språket ska överleva. Eller som det sefardiska ordspråket som den spanskspråkiga tidningen i Istanbul, El Amaneser, lånat sitt namn från lyder: ”Kuando muncho eskurese es para amaneser”, - när det blir väldigt mörkt är soluppgången nära.
Talar man spanska kan man gott förstå ladino, som för övrigt ses som en språklig relik då det nästan är samma medeltida språk som de katolska kungarna och Columbus talade.
Diverse | Maj 2008
| Abonner på e-mail nyhedsbrev | Version til udskrift · Send til en ven |
